Bilskrällen...

Ähhh.... bilar.
Bilar är något som liksom bara ska funka i min värld. Jag kan inte så mycket mer än att köra dem framåt och bakåt. Det räcker för mig. Nåja, tanka o fylla på spolarvätska kan jag väl oxå, svänga oxå. Ibland iaf. Resten är mer "Pappa??....."
Och ibland undrar man hur det ens är möjligt.

På vägen hem från Rättvik började ju ett litet gäng lampor lysa och blinka. Pappa???.... Nåväl, jag kom ju hem iaf, lämnade in bilen på verkstaden och blev 2500 kr fattigare. Det tog en timme, de bytte en skitliten kontakt och jag kände mig rånad...

Samma helg var min syster Isa med sambo hemma på besök. På fredagen vägrade deras bil starta hemma på uppfarten, och sambon som var jättestressad ilade iväg och hyrde en bil. Hyrbilen får följa med hem till Västerås på fredagkväll, sambon måste åka hem tidigt på söndag för att jobba vidare. På söndagen kommer han ända till Solna, sen rasar växellådan på lilla blå hyrbilen....

Hur är det ens möjligt att tre bilar, i samma familj, går sönder inom loppet av tre dagar??? Vad är sannorlikheten för det???

Hrumpfff....

Vasaritten

Vilken toppenlördag det var! Vivan och Lady fick följa med upp till Rättvik och efter lite lastningstrassel och annat trassel så kom vi fram. Solen sken och alla verkade glada, hästarna seglade igenom förbesiktningen och sen tappade vi bort bilnyckeln. Hummmm. Den låg ju på stolen?? Och reservnyckeln inlåst i bilen - precis rätt ställe! Men den återfanns och vi kunde glada i hågen rida iväg ut på första slingan. Gillar Vasaritten, teknisk bana och vacker natur, uppför slalombacken och på krönet vända sig om och titta ut över Siljansbygden och Siljans helt spegelblanka vatten. Sommar i Sverige när den är som bäst!
Gammeltanterna Gishindi och Vivan fick lotsa runt Lilltanten Lady och det gjorde de bra, Lady har nog funderat och klurat och kommit fram till en del sedan A9 i våras, hon var lite mer fokuserad och hade fin framåtbjudning egentligen hela tiden. Litet upplopp hade vi på slutet in mot mål oxå, och det verkade de gilla hästarna.
Sen skulle det åkas hem. Efter ett tag började ABS lampan lysa och sen en till och sen började en tredje blinka. Hummm... Bäst att ringa hem till Pappa Björn. "Kör" sa han, stäng inte av motorn, då kanske den inte hoppar igång igen. Tur att vi hade ett helt gäng bullar i bilen. (Igår var bilen på verkstan en timme kanske, de bytte en kontakt. Och jag blev 2500 kr fattigare. Tror att jag åker till en annan verkstad i framtiden.)

                                          Elin och Vivan

                                          Fontäner äter små araber, vet du inte det? :)

                                          Karin & Gishindi

                                          Uppför slalombacken

 

                                         Distansritt är kul!!!

Vattenträning

I förra veckan var jag iväg till Kvicksund och Rehabcentret där, med Vivan. Det var första gången jag var där och det var en trevlig upplevelse! Fina lokaler, rymligt och fräscht. Vivan fick gå på deras vattenband, det har hon gjort förr och även om lokalen var ny, fattade hon direkt vad det var frågan om. Det jag gillar med vattenträningen är att jag kan belasta hästen utan att rida, hon tvingas gå rakt, vilket jag ibland misslyckas med när jag rider. Vattnet ger ju motstånd och hon tvingas arbeta igenom hela sig i lågt tempo. Tyvärr glömde jag pulsmätaren, så vet inte vilken arbetspuls hon hade. Men pustade och stånkade, japp, det gjorde hon!
Till helgen är det dags för Rättvik och Vasaritten. Dit åker vi med två hästar, den här gången rider jag Lady och Elin rider återigen Vivan. Bonnie får stå hemma i hagen och äta gräs. Det gillar hon.

Måndagsfunderingar

Tror att Täppas Fågelberg har världens roligaste jobb, på Ring P1. Tänk att få tjafsa emot, bara för tjafsandets skull! Hade så roligt i morse. Hum, får man erkänna det, att Ring P1 roar en, eller har jag blivit på tok för vuxen, gammal, grå? Får fundera på det ett tag.

Förra helgens begivenhet var Rimboritten, dit jag tog med mig två hästar och båda gick godkänt. För Tant Args del betyder det att vi har, efter mycket om och men, passerat 1000 godkända tävlingskilometer. Min fina fina Tant Viva! Bonnie var med som sällskap och vi hade en jättefin dag i solen, Elin och Vivan, jag och Bonnie. Med och hinkade var klippan Marie och världens bästa Pappa Björn. Att de där två i bilen pratade så himlans mycket att de missade ett groomställe, det kan vi ju hålla tyst om... :)

Just nu håller jag på att ladda inför årets stalltvätt. Inte något jag gillar så där jättemycket, resultatet gillar jag men själva utförandet inte lika mycket. Planen är att även måla Bonnies box, den är fortfarande träfärgad (överallt annars vitt) eftersom jag misslyckades med att måla i fjol. Håller i alla fall på att röja, och dessutom har jag tvättat ett helt gäng med täcken, så det luktar tvättmedel i förrådet.

I morgon ska jag ta med mig Vivan på vattenträning, det brukar hon gilla och det gör stor nytta.