För ett tag sen var en kompis ute och fotade när jag red Bonnie. Här är några av bilderna, alla är tagna i samma område, det är riktigt fint att rida där!

Fina Tant Viva...

I söndags var jag trött, Uppsalaritten tog på krafterna även om vi bara fick vara med i 5 mil. Nåja, det är bara att bita ihop och komma igen! Fast inte just i söndags. Då sov jag mest.

Hästarna kollade jag till i alla fall, satt på en sten i hagen och myste, de är så vackra, hästarna. Tiger kommer fram och hälsar, pratar en stund och går sen iväg och betar. Då kommer Bonnie fram och hälsar, även hon pratar en stund och går sen iväg och gör sina Bonniesaker. Att Vivan ska komma fram, nä, det händer inte. Men jo, tänk, även hon kommer fram. Fast hon gör inte riktigt som de andra, hon ställer sig med magen mitt i mitt ansikte och jag undrar "vad vill hon nu då?" tills dess att jag ser bromsen som sitter mitt på magen. Så jag klappar till bromsen som faller som en fura till marken, och tänker; kanske ska klia tant lite oxå? Men nej då, min uppgift i hennes liv är för dagen uppfyllt, hon klipper med ena örat och vandrar vidare.

Mitt högra knä

Ibland går ju saker inte alls som man tänkt sig. Åkte alltså ut idag efter två sträckor. Hrumpfff. Well, such is life sometimes. Det är bara att fundera på vad som hände, och ta nya tag. Riktigt vart vi ska, det har jag inte klurat ut ännu. Hjärnkapaciteten ligger på ca -10 just nu... Möjligtvis. I bästa fall.

Det jag kan fundera på är dock vad mitt högra knä har för sig. För nu har jag skavsår i höger knäveck. Humm. Vivan vänster knä, Bonnie höger. Blir det båda när jag rider Lady då? Väldigt underligt. Nä, orkar inte fundera på det heller.

Tror jag tittar på Queen istället.

Ibland undrar jag om vi inte har lite för bråttom att komma fram, att vi glömmer själva resan. Och att det finns så mycket att se, som man glömmer bort av det enda skälet att det ligger nästgårds. Så igår åkte jag och Elin till Sala Silvergruva! Det är 25 minuter hemifrån och får klassas som att turista på hemmaplan.

När jag var liten var jag med skolan till gruvan, och gick ned till kanske 60 meters nivån. Minns inte riktigt annat än att det var förfärligt många trappsteg och att man skulle knacka i väggen. Nu går det att gå en guidad tur på 155 meters nivån, och dit slipper man gå! Hissen installerades 2003 och tog väl en sisådär 4 minuter. Kallt och ganska fuktigt var det där nere och det måste ha varit ett litet helsike att jobba där. Mycket intressant var det! Om jag nån gång ska byta yrke, så vet jag att jag nog inte vill jobba i en gruva.

På Strömsholm

I söndags var jag och Elin återigen till Uppsala, och den här gången red vi rätt! Iaf mycket mer rätt än förra gången, mest beroende på att vi hade banläggare Olof med oss, totalt var vi sju ekipage som red. Hur kul som helst! Nu har jag ridit runt i Stadsskogen och den är ju jättefin!! Mot Sherwood-skogen!-liksom!!!

Mot Sherwood-skogen!

Ja, just det! Har ju varit till Strömsholm oxå! Karin och Marie gjorde sällskap och vi hittade en jättefin runda, ut västeråt/norrut från ridskolan och djursjukhuset Solen sken och bromsarna bet på allt de kom åt... Och inte red jag vilse en enda gång! Helt fantastiskt!