Att det kan vara så olika det där med kyla. I fjol var man ute jämt och ständigt när det var -25, och då kändes det helt ok. Nu grinar jag illa när det är -10. Men i helgen var vi i alla fall ute och red två mil, och det var -17 när vi gav oss ut, och inte var det alltför illa? Inte frös vi så himlans mycket, snarare åt andra hållet.
Min lilla, dock obesvarade fråga, till vädergudarna är ändå: vad är meningen med att ge oss en mild vinter, för att sedan köldknäppa oss på näsan när vintern går mot sitt slut??? Det där fattar jag inte. Brrrr... ska definitivt bli flyttfågel i nästa liv eller nåt liknande. Är ju faktiskt inte riktigt klokt att frysa, och mörkt är det oxå! Knäppt.
