Rönningeritten och säsongsupptakt!

I går gick Rönningeritten av stapeln ute i Järlåsaskogarna. Härligt att det har börjat igen! Dagen bjöd på strålande solsken, men lite svalare temperaturer än tidigare i veckan. Tanken tidigare var att båda mina hästar skulle ha startat, men nu blev det inte så. Bonnie fick stanna hemma i stallet, och Vivan fick åka och glänsa. En av mina medryttare, Madde, fick rida 50 km klassen och det gjorde hon med den äran. In till första grind kom hon i sällskap med en annan Rönningeklubb-ryttare, men då Vivan pulsade in snabbare gick Madde ut i en 3-minuters ledning på sista slingan. Den ledningen förvaltade hon på bästa sätt och tog en komfortabel seger ca 6-7 min före tvåan.
Men jag måste erkänna att det är fasligt jobbigt att stå brevid! Man får ju lov att släppa kontrollen totalt, jag ger mina ridorder osv men ute på banan, ja då är det inget att göra... bara gå o vara nervös... Kan säga att jag verkligen sov gott i soffan på kvällen!
Vivan verkar ha tagit den här tävlingen med ro, och är som vanligt lite ilsk.

Fina fina Tant Arg

Nu ska Vivan få några dagars lugn och ro, mycket välförtjänt, och sen laddar vi om för Lovisedalsritten! Om vi har riktig tur kanske snön har försvunnit tills dess! :)

Tokförkyld

Jaha, då har jag åkt på årets första förkylning... Me nooooo like. Just nu känns det som om huvudet har blivit krossat av en vält, och jag är glad att det är fredag, ska tillbringa stora delar av helgen till sängs. Fast det är klart, i morgon ska jag och Bonnie åka till equiterapeuten och se om hon har blivit något bättre sen sist.
Förkylningsmässigt så var det kanske inte det bästa beslutet att rida igår, men tja. Är huvudet dumt så får kroppen lida. Har varit till apoteket och köpt en hög med värktabletter.

Nästa helg är det dags för Rönningeritten och jag har en häst till start, men jag rider inte själv. Jag får stå brevid, och det är fan så nervöst. Då kan man ju inte påverka så himlans mycket.
Känns ändå skönt att säsongen startar, att vi kommer igång igen efter den här långa vintern.

Distansgala i Sunne

I helgen var jag med flera likasinnade, runt 80 för att vara mer exakt, på Länsmansgården strax utanför Sunne. Det var dags för årets distansgala! Det blev ett roligt dygn, och jag kan tycka att det är lika fashinerande varje gång att träffa tävlingskonkurrenterna i mer "normala" kläder, dvs inte ridklädda, dammiga och svettiga. Och mest av allt - utan hjälm! De ser helt annorlunda ut utan hjälm! Vissa är faktiskt svårt att känna igen...
På lördagen var det en föreläsning om mjölksyraträning och tankar om detta med Daniel Schytzer (?stavning) och ett mer avslappnat föreläsningssätt får vi nog leta efter. Jag tror att hela gänget tog till oss honom, och vi hoppas att han kommer och rider A9-ritten i maj, anmälningsavg vann han på lotteriet, så hoppet lever!
På söndagen förelästes det om foder i förhållande till prestation, och även Maria Hagman berättade om VM äventyret i Kentucky i höstas.
Lördagkvällen började med lite förfest i vårt rum, med besök som kom o gick, för att senare fortsätta i Länsmansgårdens matsal, där vi bjöds på tre-rätters middag och prisutdelningar.

En sak som händer när jag är på såna här saker, distansrelaterade, är att jag blir jättemycket träningssugen. Så när vi kom hem på eftermiddagen/ kvällen, då var det bara att sadla och ut och rida! Härlig avslutning på helgen, iaf i mitt tycke.


Idag har jag i övrigt funderat mycket över det här med hur partiledare väljs. Både S och MP ska ju välja nytt här nu strax. Och av de två systemen de har, tycker jag att MPs sätt är mer i tiden. Det blir mer direkt och öppet, där de som är villiga att ställa upp meddelar detta och medlemmarna i partiet själva, personligen, kan ta ställning. Att som S gör, ta fram en kandidat och sen ska stämman anta denna person enhälligt, njae. Tänker att visserligen tar varje distrikt fram sin favvo-kandidat och så, o sen silas det ned, och det kan man väl kanske se som att medlemmarna tar fram en kandidat, men det känns i alla fall som om demokratin i rörelsen hamnar långt bort från medlemmarna, det blir för många steg och jag undrar hur många som känner sig verkligt delaktiga? Känslan av att kunna påverka - finns den kvar?

Distansgalan - snart dags!

De senaste åren har jag åkt på distansgalan, och i år går den av stapeln i Sunne. Det ska bli jättekul, och jag hoppas på bra föreläsningar, trevligt sällskap och god mat o dryck! Kanske shoppa någon ny hästpryl (är ju exakt vad jag behöver)... Mitt enda problem just nu är väldigt tjejjigt: "Vad ska jag ha på mig???"

Sunne har jag besökt en gång tidigare, det var när vi hämtade vår förra hund, Anja. Men då hade man ju inte tid att se sig omkring, då var hundvalpen det absolut viktigaste. Så den här gången hoppas jag att jag kan få chansen att titta mig runt lite. Kanske inte finns så mycket att se just i Sunne, men det kan jag ju få se efter själv.

Hästarna går ute i solen o myser, det är underbart att det börjar töa! Nackdelen är ju att de måste byta päls. Vivan är på ett heligt argt humör och det är mycket päls som ska av. Funderar på att låta det gå några veckor till, sen ta fram klippmaskinen. Hästhår smakar päckel! Undrar egentligen över varför de reagerar så olika på pälsfällningen. Bonnie hon är som vanligt, lite mer kittlig kanske? Glad, positiv, hungrig o kittlig, det är Bonnie i ett nötskal. Vivan är visserligen arg annars oxå, men som det är nu är det ju bara löjligt! Nåja, jag får hålla mig ur vägen för framändan på den hästen några veckor.