I helgen var jag med flera likasinnade, runt 80 för att vara mer exakt, på Länsmansgården strax utanför Sunne. Det var dags för årets distansgala! Det blev ett roligt dygn, och jag kan tycka att det är lika fashinerande varje gång att träffa tävlingskonkurrenterna i mer "normala" kläder, dvs inte ridklädda, dammiga och svettiga. Och mest av allt - utan hjälm! De ser helt annorlunda ut utan hjälm! Vissa är faktiskt svårt att känna igen...
På lördagen var det en föreläsning om mjölksyraträning och tankar om detta med Daniel Schytzer (?stavning) och ett mer avslappnat föreläsningssätt får vi nog leta efter. Jag tror att hela gänget tog till oss honom, och vi hoppas att han kommer och rider A9-ritten i maj, anmälningsavg vann han på lotteriet, så hoppet lever!
På söndagen förelästes det om foder i förhållande till prestation, och även Maria Hagman berättade om VM äventyret i Kentucky i höstas.
Lördagkvällen började med lite förfest i vårt rum, med besök som kom o gick, för att senare fortsätta i Länsmansgårdens matsal, där vi bjöds på tre-rätters middag och prisutdelningar.
En sak som händer när jag är på såna här saker, distansrelaterade, är att jag blir jättemycket träningssugen. Så när vi kom hem på eftermiddagen/ kvällen, då var det bara att sadla och ut och rida! Härlig avslutning på helgen, iaf i mitt tycke.
Idag har jag i övrigt funderat mycket över det här med hur partiledare väljs. Både S och MP ska ju välja nytt här nu strax. Och av de två systemen de har, tycker jag att MPs sätt är mer i tiden. Det blir mer direkt och öppet, där de som är villiga att ställa upp meddelar detta och medlemmarna i partiet själva, personligen, kan ta ställning. Att som S gör, ta fram en kandidat och sen ska stämman anta denna person enhälligt, njae. Tänker att visserligen tar varje distrikt fram sin favvo-kandidat och så, o sen silas det ned, och det kan man väl kanske se som att medlemmarna tar fram en kandidat, men det känns i alla fall som om demokratin i rörelsen hamnar långt bort från medlemmarna, det blir för många steg och jag undrar hur många som känner sig verkligt delaktiga? Känslan av att kunna påverka - finns den kvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar