Alltså, det är skittrist att inte FÅ rida! Blä verkligen. Fast jag inser ju egentligen att det inte går, mår inte riktigt bra ännu, även om stygnen är tagna och sårskorporna så smått börjar ramla bort. De sårskorpor som inte syns, de som sitter mer inuti mitt huvud, kommer nog däremot att ta längre tid innan de läker.
Det har varit många tankar i banorna "tänk om..." Ja, tänk om jag inte hade haft hjälm? Hade jag suttit här idag? Troligtvis inte. Den insikten gör jättejätteont att få, och den ångesten som följer. Den är inte att leka med. Trodde kanske inte riktigt på det där med att jag är odödlig, men insikten om att jag kunde ha mist livet där, det är som ett djävla base-bollträ i solar plexus.
Tack till alla er som har hört av er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar