I söndags var jag trött, Uppsalaritten tog på krafterna även om vi bara fick vara med i 5 mil. Nåja, det är bara att bita ihop och komma igen! Fast inte just i söndags. Då sov jag mest.
Hästarna kollade jag till i alla fall, satt på en sten i hagen och myste, de är så vackra, hästarna. Tiger kommer fram och hälsar, pratar en stund och går sen iväg och betar. Då kommer Bonnie fram och hälsar, även hon pratar en stund och går sen iväg och gör sina Bonniesaker. Att Vivan ska komma fram, nä, det händer inte. Men jo, tänk, även hon kommer fram. Fast hon gör inte riktigt som de andra, hon ställer sig med magen mitt i mitt ansikte och jag undrar "vad vill hon nu då?" tills dess att jag ser bromsen som sitter mitt på magen. Så jag klappar till bromsen som faller som en fura till marken, och tänker; kanske ska klia tant lite oxå? Men nej då, min uppgift i hennes liv är för dagen uppfyllt, hon klipper med ena örat och vandrar vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar