Ibland undrar jag om vi inte har lite för bråttom att komma fram, att vi glömmer själva resan. Och att det finns så mycket att se, som man glömmer bort av det enda skälet att det ligger nästgårds. Så igår åkte jag och Elin till Sala Silvergruva! Det är 25 minuter hemifrån och får klassas som att turista på hemmaplan.

När jag var liten var jag med skolan till gruvan, och gick ned till kanske 60 meters nivån. Minns inte riktigt annat än att det var förfärligt många trappsteg och att man skulle knacka i väggen. Nu går det att gå en guidad tur på 155 meters nivån, och dit slipper man gå! Hissen installerades 2003 och tog väl en sisådär 4 minuter. Kallt och ganska fuktigt var det där nere och det måste ha varit ett litet helsike att jobba där. Mycket intressant var det! Om jag nån gång ska byta yrke, så vet jag att jag nog inte vill jobba i en gruva.

På Strömsholm

I söndags var jag och Elin återigen till Uppsala, och den här gången red vi rätt! Iaf mycket mer rätt än förra gången, mest beroende på att vi hade banläggare Olof med oss, totalt var vi sju ekipage som red. Hur kul som helst! Nu har jag ridit runt i Stadsskogen och den är ju jättefin!! Mot Sherwood-skogen!-liksom!!!

Mot Sherwood-skogen!

Ja, just det! Har ju varit till Strömsholm oxå! Karin och Marie gjorde sällskap och vi hittade en jättefin runda, ut västeråt/norrut från ridskolan och djursjukhuset Solen sken och bromsarna bet på allt de kom åt... Och inte red jag vilse en enda gång! Helt fantastiskt!